Pang! Där dog en.. lerduva.. inte alls..

Pust och stön, min högra arm är alldeles gul och blå, vi har varit på skjutbanan. Det var meningen att vi skulle skjuta lerduvor men jag missade då varenda en, Bob var duktig däremot. Jag skyller på att hagelgeväret var för stort och att jag hade min långa lugg ivägen. Geväret slog tillbaka så hårt att jag kommer ha ett stort, eller många små, blåmärken på armen imorgon. Hade till och med svårt med balansen första gången jag sköt, usch, hujedamej, men roligt var det! Bara några dagar kvar i åskilje nu, känns jobbigt, jag hade gärna stannat ett par dagar till. Samtidigt ska det bli skönt att programmet är över, man längtar efter lite frihet, inte så att jag inte har det här, det är bara det att man är rätt låst. Jag kan inte bege mig till låt säga england över en helg, om jag skulle vilja det och så saknar jag såklart alla hemma också. Kommer iofs inte tillbaka till kalmar förrän den 6 juli dock och då har väl alla återvändare redan hunnit ge sig av på nytt.. Ah, well, det är en annan femma, och ett senare problem. Dags att borsta tänder och krypa i säng ska med bussen halv åtta imorgon, tur man börjar bli van, sådär en tre dagar innan man åker hem..