Att ringmärka en fågel, träffa på en mandarinand och ro en vattenfylld båt - det är vad jag kallar riktiga sommaräventyr.

Sveriges nationaldag idag. Inget att fira direkt kanske, enligt mig iaf. Bob åkte dock iväg med bussen idag på morgonen för att delta i Storumans firande. Själv stannade jag kvar här i Åskilje. Det är sommar nu, det gick från snö till sommarvärme på tre veckor - helt otroligt! Nu blommar fruktträd, gräset är grönt och maskrosor finns överallt. I mer än en vecka har vi haft strålande sol och klarblå himmel. Jag har blivit solbränd och känner mig somrig där jag går omkring i shorts, linne och flipflops. Har till och med tagit sommarens första dopp, i älven, och det var definitivt inte normala temperaturer i vattnet. Jag förväntade mig att det skulle vara iskallt, hej isen försvann ju nyss, men nej - det var närmare 20 grader varmt och riktigt skönt. Viktor var dock en badkruka och tog lång tid på sig innan han doppade sig (att jag var en som var först upp, behöver vi ju inte prata om :P).

Vet inte om jag nämnt det men min familj är intresserade av fåglar och den här veckan har varit fylld av fågelaktiviteter. Igår efter middagen så tog vi bilen och for till Gunnarn för att titta på en mandarinand. Den är ovanlig i Sverige och lever egentligen i Asien (jag lär mig - jippi). Den simmade runt helt lugnt i dammen och brydde sig inte ett skvatt om att den var ensam bland lite mer vanliga fågelarter. Bosse tog fram kikaren och specialkameran för att fota den. Bilderna är dock inte framkallade än, utan ni för nöja er med att se hur den ser ut när någon annan fotograferat den, jag tycker att den är vacker, vad tycker ni? ---> http://www.ejphoto.com/images_DuckShop/AZ_MandarinDuck02.jpg
Bosse är , uh?, legitimerad ringmärkare av fåglar och idag hade han sitt nät uppe och visst fick vi fägelfångst. Först fastnade en liten blåmes, ena ettriga rackare tydligen och lite senare fastnade en björktrast. Först sätter man en rin runt benet på fågeln, olika för olika arter. Efter det bestämmer man könet på fågeln om man kan avgöra det, varje art har sina speciella kännetecken. Tillsist så väger man det och mäter vinglängden på fågeln och för in alltsammans i ett protokoll som man sedan skickar till naturhistoriska. Om man hittar en fågel som redan är ringmärkt kan man ta reda på vart den är ringmärkt någonstans eftersom naturhistoriska museet sparar all fakta man skickar in i en databas. Om någon hittar en fågel som är ringmärkt för den som ringmärkt den dessutom ett brev hem där det står att den blivit sedd och var. Trevlig hobby, något att ta efter när man kommer hem, har ju faktiskt rätt nära till Ottenby fågelstation på öland.'

Idag har jag lärt mig ett nytt engelskt uttryck - in distress at sea - i sjönöd. Ja det kan vi verkligen säga att vi var, eller nästan i alla fall. Tidigt i eftermiddags så bestämde sig familjen för att det var dags att sjösätta båten ute vid sommarstugan så lastade ombord den på släpkärran (mjo, okej då, Bosse och Robin lastade på, jag fotograferade blommor) och for iväg. För det första var båten alldeles för stor för släpet så vi fick stanna var tredje km och se till så att den inte for av. Väl framme lyckas vi inte täppa till sprickan utan inser att någon behöver sitta och ösa när vi ska ro båten tvärs över sjön. Jag och Robin utses till ösare och förses med ett öskar och en plasthink starke Bosse ska ro båten och Eva ska köra runt bilen. (Sommarstugan ligger en bra bit från vägen, vilket gör att det lättaste är att sjösätta båten från andra sidan sjön och ro över den, att släpa den över ett stort kalhygge, vilket hade varit fallet om man velat sjösätta den på rätt sida, känns inte optimalt) Vi knuffar i båten och plötsligt är halva sjön i båten, Bosse börjar ro och jag och Robin börjar ösa. Efter hundra meter får vi stanna tömma ut allt vatten ur båten, för vi hinner inte med att ösa - sen är det dags att ro över sjön. Bosse ror - jag och Robin öser för glatta livet, men ändå lyckas vi få vatten nästan hela vägen upp till våra knän. Vi öser och öser, och Bosse han ror och ror och plötsligt har vi klarat oss ur krisen och befinner os välbehållna men blöta på andra sidan. Dock får jag bara vara välbehållen ett litet tag, för sen kom myggen med sitt hänsynslösa mål, att äta upp mig- men det är en annan historia det!